För två år sedan satt jag i mitt rum och skrev ner mina stora mål i livet på en ”visionboard”. Ett av målen var att köpa en drömstuga:
(Ja, jag skriver otydligt)
Ett av målen var en bild på en stor stuga där jag spenderat många somrar med min familj i Yngsjö som ligger vid kusten i Skåne. Jag skrev: Jag ska äga en stuga när jag är 25 år i Yngsjö.
Sen läste jag boken Psychology of Money som beskrev att man bör ha room for error alltså sätta tidsspann när saker ska hända för ibland går planen inte som planerat.
Därför ändrade jag det till: Jag ska äga en stuga när jag är 25-35 år i Yngsjö.
Numera har jag strukit målet helt!
Varför då?
Jo, för att jag inkapslade alla upplevelser och minnen i en byggnad med fyra väggar likt ekonomen jag berättade om.
Att umgås med min familj kan jag göra oavsett om jag äger en stuga eller ej. Visst hade det varit kul att äga en stuga i Yngsjö men min möjligheten att umgås med familjen hänger inte på det.
Dessutom ville jag äga en riktigt fett stuga för 10 miljoner! Det skapar väldigt hög ekonomisk stress.
Stress som du skapat helt själv!
Är det inte fascinerande att den ekonomiska stressen som uppstått på grund av viljan att köpa en sommarstuga är skapad helt på egen hand! Hjärnan är fantastisk men det gäller att varsamt välja vad dina hjärnkapacitet läggs ner på.
I min mening sätter vi upp otroligt många mål som antingen inte är det viktiga i säga (Oliver blir lycklig ≠ köpa en sommarstuga för 10 miljoner) vilket skapar ekonomisk stress. Reflektera ett varv till och dykare djupare ner i varför du vill köpa/ göra något! Svaret kanske förvånar dig 👀
Var snäll mot dig själv och välj dina mål med omsorg!
